Längesedannu

 
Håll i hatten nu kommer äntligen ett inlägg! 
 
Nu på kvällen tog jag en kvälls promenad med en av hundarna. 
Vi tog stigen som var min favorit rid runda under alla år.
Jag kom på att alla hovspår jag kollat på under åren vart mina. Stigen har länge vart ogådd nu. På flera ställen nådde snön upp till låren på mig, resterande delen över knäna.
När jag tittade upp på trädtopparna fick jag tårar i ögonen. Marken i Ål-kilen har bärt mig många mil till häst, nu tittade jag upp mot samma trädtoppar, utan häst. Jag blir förstörd i hjärtat av att tänka på de. En stor del av mig är borta. 
Efter den här vägen har jag lämnat damm moln otaliga gånger med vinden i håret och friheten i själen
 
 https://m.youtube.com/watch?v=cPAbx5kgCJo
Där uppe i gläntan har jag många gånger stått från hästryggen och beskådat vägen jag nu stod på 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0