Freedom
Det var länge sen jag hade en sån fantastisk helg som den här☺
Jag tog en ridtur både på lördagen och söndagen. Helt fantastisk! Som jag saknat det, jag fick nästan tårar i ögonen på vägen hem sista biten för jag visste att det jag saknat så enormt mycket snart skulle vara över. Ridning och hästhållningen har ju vart halva min identitet dom senaste, ja..hela livet. I nästan 15år kunde jag åka och rida eller gå utanför dörren till min egna häst när som. Den delen saknas mig enormt.
Ska inte göra de här till ett blödigt inlägg. Det var helt otroligt fantastisk grymt att känna vinden i håret och minst 500kg varma muskler röra sig under sig.
Det var länge sen jag var så lycklig. På lördagen trallade jag som en liten flicka in i köket på de halkiga köksgolvet å va nära att sätta mig på ändalycktan 😂
Det var verkligen länge sedan jag gjorde nått för mig själv, och satte mig i fokus, nått som jag vill göra, för min skull, och det är att sitta på hästryggen. Oavsett om det är 10minuter eller 2timmar.
Satt ute i solen och drack kaffe också med hundarna som sällskap och fåglarna som börjar komma tillbaka ☺
En ryttare utan häst är bara en människa.
Längesedannu
Håll i hatten nu kommer äntligen ett inlägg!
Nu på kvällen tog jag en kvälls promenad med en av hundarna.
Vi tog stigen som var min favorit rid runda under alla år.
Jag kom på att alla hovspår jag kollat på under åren vart mina. Stigen har länge vart ogådd nu. På flera ställen nådde snön upp till låren på mig, resterande delen över knäna.
När jag tittade upp på trädtopparna fick jag tårar i ögonen. Marken i Ål-kilen har bärt mig många mil till häst, nu tittade jag upp mot samma trädtoppar, utan häst. Jag blir förstörd i hjärtat av att tänka på de. En stor del av mig är borta.
Efter den här vägen har jag lämnat damm moln otaliga gånger med vinden i håret och friheten i själen
https://m.youtube.com/watch?v=cPAbx5kgCJo
Där uppe i gläntan har jag många gånger stått från hästryggen och beskådat vägen jag nu stod på
